How beer turned in to a male domain

Okay okay I know, this is supposed to be a lager blog, but something's been on my mind lately and I just need to set a few things straight. I've heard a lot of different claims going around on women in beer history, some are more doubtable than others. I believe it's important to see the complexity of the matter and to connect it to economical, technological, political and cultural factors all at once. I will in the future do a more deep-digging analysis on this, but just to give you a hint on what I believe is a reasonable theoretical frame, this is a good place to start.

So, I'm going to share with you an excerpt on a study that I did on women in brewing back in 2016. I will post it first in English and then in Swedish, so please scroll down for the Swedish version.

HOW WOMEN DISAPPEARED FROM BEER

To summarize the historical process of how it came to be that the beer industry would be male-dominated, I’d like to visit medieval England. It was then, and up until the point beer and brewing became industrialized for real, that the perhaps most dramatical changes in the industry occurred. The context was of course different in every country and society, but I’d like to claim that parallels to other economies can be made of how this came about. In England in the 1300’s, brewing was a common frequent trade that didn’t generate a lot of profit for whomever sold it, and it wasn’t something that required much advanced equipment, capital or an especially developed skill (no more than cooking). Because of this, brewing was an accessible occupation for women, and a much better alternative for women to make some money. The female brewers, also called brewsters or alewives, completely dominated the production of beer for a couple of hundred years in England.
 
If we fast-forward to the 17th century, however, brewing had in many places developed into a highly specialized trade that required investments and technical training, and had also (or therefore) been associated with social prestige. For the first time, it was a very profitable business and with that came regulations and guild-formations. One consequence this brought along was that the beer industry was slowly but surely taken over by men, shutting women out of the industry. How? The answer to that question is complex and multifaceted. The process is a combination of a technical and economical development, just as much as it was implicated in social and cultural circumstances. It’s hardly arguable that women were forced out the beer industry with violence, or that they left it willingly, the answer lies somewhere inbetween. As the commercial and capitalistic opportunities in England were increasing, women had very little capital that they could invest in equipment, leaving them out of the business world. They also had a very limited authority on the labor market and to little of a circle of contacts to expand their brewing operations. When the brewer’s guild started asserting their occupational status, the female brewers often found themselves left out or as less valuable members due to their husbands who took an unproportionate number of seats in the guilds. The husbands of the brewsters often also directly excluded the women from joining the guilds.
 
A new type of beer, called “beer”, started to be brewed in a larger scale. What differentiated “beer” from the previous brews was, among other things, the boiling of the wort with hops. This new, hopped beer (that stayed fresh for longer than the older, unhopped ales and therefore could make a more serious entry into the market place), gained more and more popularity in the diet.  The brewsters, however, no matter how delicious and well-made their ales might have been, didn’t have access to the new technology that was required for making the newer hopped beer, and they weren’t able to meet the demands for this new beer. Brewing and selling beer became more and more regulated and was more than ever before in control by the state, and women’s smaller brewing enterprises were considered more tedious and problematic to control and regulate than the larger beer companies owned by men.
 
Side by side with this development, an unfavorable cultural representation of alewives and brewsters was spread throughout the country. Alcoholism, and other problems implicated in the production and consumption of beer, were of course issues that were important to deal with, but it was the female brewers that were blamed for these problems, even though they were already losing the business to men. Brewsters became scapegoats for social issues. Grotesque depictions of ugly, horrible alewives who were working with Satan and luring poor innocent men into alcoholism and despair were common. The combination of insufficient trust in the producers, the fear of alcoholism, and the misogynist representations of brewsters really hit female brewers hard. The meld of all these circumstances (and certainly many more that I don’t have the space to write in a simple blog post), gave men the upper hand in the beer world. The brewsters were forced to find other ways to make a living, and they disappeared from the beer industry.

HUR KVINNOR FÖRSVANN UR ÖLVÄRLDEN

För att ge en sammanfattning av hur det gick till för att ölbranschen skulle bli mansdominerad vill jag göra ett nedslag i det medeltida England med hjälp av Bennett (1996). Det var då och fram tills dess att bryggarbranschen på allvar blev industrialiserad som den kanske mest dramatiska omställningen i bryggarbranschen skedde. Självklart var omständigheterna annorlunda i Sverige och det är svårare att veta hur utvecklingen såg ut i en svensk kontext, men jag vill ändå hävda att det går att dra likheter till hur branschen utvecklats här. I 1300-talets England var bryggning en allmänt förekommande handel som inte gav så hög avkastning för försäljarna men som inte heller krävde varken avancerad utrustning eller särskilt utvecklad skicklighet. Tack vare detta var det 2 en lättillgänglig syssla för kvinnor och ett bättre alternativ än många andra möjliga vägar för kvinnor att tjäna pengar på. Kvinnliga bryggare, även kallade brewsters eller alewives, dominerade produktionen av öl under några hundra år i England. Men på 1600-talet hade bryggning på många ställen utvecklats till en i hög grad specialiserad handel som krävde investering och teknisk träning, tilldelats social prestige med regleringar och skråväsende, och börjat erbjuda avsevärda mängder profit. Med detta hade även handeln slutat vara dominerad av kvinnor för att istället tas över av manliga bryggare. Hur gick det till? Svaret på frågan är spretigt och komplext. Processen har varit en kombination av teknisk och ekonomisk utveckling likväl som sociala och kulturella förhållanden. Det går varken att påstå att kvinnor motades ur bryggarbranschen med våld eller att de lämnade den frivilligt (Bennett 1996, 146). När de kommersiella möjligheterna i England ökade hade kvinnor väldigt lite kapital att investera i ny utrustning, begränsad auktoritet på arbetsmarknaden och för litet kontaktnät för att expandera sin verksamhet. När skråväsenden för ölbryggare började hävda sin yrkesstatus och komma med nya strategier, fann ofta kvinnorna sig som mindre värdefulla medlemmar till fördel för sina äkta män som ibland även exkluderade kvinnor från att vara med i skråna. En ny typ av öl som kallades “beer” började bryggas som krävde mer utrustning bland annat för kokning och användning av humle. Det här nya, humlade ölet (som höll sig fräscht längre än den tidigare alen, och därför mer på allvar kunde bli en handelsvara) tog allt större utrymme i kosthållningen. Kvinnorna hade dock i stor utsträckning ingen tillgång till den nya teknologin och lyckades inte i sin produktion svara på den växande efterfrågan på den typen av öl. Bryggning och ölförsäljning blev mer och mer reglerat och hamnade under allt noggrannare inspektion av staten, och kvinnors små ölföretag ansågs mer besvärliga och problematiska att kontrollera än de större företagen drivna av män. Alla dessa förändringar fortlöpte, samtidigt som en ofördelaktig kulturell representation av kvinnliga ölbryggare spred sig i hela landet. Alkoholism och problem kopplade till framställningen och konsumtionen av öl var viktiga problem att ta itu med, men det var i hög grad de kvinnliga bryggarna som fick 3 skulden av att ha orsakat alla dessa problem, snarare än alla som bryggde öl. Groteska skildringar av fula kvinnliga bryggare som samarbetar med Satan och lurar in män i fördärvet var vanliga. Kombinationen av bristande tillit för livsmedelsproducenter, en rädsla för farorna med alkohol, och kvinnohatet slog hårt mot de kvinnliga bryggarna. En blandning av dessa omständigheter (och säkerligen flera andra som inte får plats att redovisas här) gjorde att männen fick fördelarna i branschen. Under sådana omständigheter var kvinnor alltså tvungna att hitta andra sätt att försörja sig på, och försvann därmed från ölnäringen (Bennett 1996, 145-146).

Further reading and references:
https://books.google.se/books/about/Ale_Beer_and_Brewsters_in_England.html?id=c6MQJ-pdbwAC&redir_esc=y